senaste nytt!!! höga förväntningar bidrar till drastiska försämringar!
Okej mina ödmjuka, storsinta, begåvade och förhoppningsvis välklädda läsare, och till alla andra.
Ni har nu fått vänta nästan omänskligt länge på ett nytt kittlande inlägg. Tyvärr är jag för närvarande bunden till regel nr 1 i bloggvärlden, som dessvärre allt för många såkallade "antal besökare jägare" drabbats av. Nämligen: Har du inget att skriva så, skriv inget alls. Men jag är inte den som är den, vill ni ha ett inlägg! Så ska ni få ett inlägg.
Tyvärr har jag fortfarande inte så mycket att skriva om, men som min vackra och kloka fru nyss sa till mig när jag beklagade mig på att jag har så lite att skriva om, " Folk läser hellre någonting om ingenting, än om inget"
Jag har efter endast ett par månaders äktenskap lärt mig att det är bäst att följa sin frus råd så därför kommer nu detta. Ett inlägg som är helt random, Någonting om ingenting.
Först en liten bild för att locka till fortsatt intresse.
Av erfarenhet blir ett blogginlägg alltid intressant om man lägger in en bild. Vad bilden visar har sällan eller aldrig någon betydelse. För att bevisa min tes slänger jag in en bild av en död lake som spolats iland i en liten kärn i närhet av bettnesand i sommras, under en i övrigt fångstfri fiske dag.
Någon form av humor är också en ingrediens som har betydelse för ett inläggs läsvänlighet. Därför slänger jag in en så kallad " rolig historia"
Hört på Norska radionyheterna: En norsk hellikopter kraschade inatt på en kyrkogård, hittils har man hittat 378 döda.
Om just den där historien är så kul går förstås att diskutera, men även det tycks sakna riktig betydelse, särkilt om folk läst ända hit, då forsätter de ända till de bittra slutet.
I detta skede av ett inlägg kan de passa att ta in något lite mer seriöst, det kan vara en tanke man burit på, en inväning mot något i samhället som man tycker är fel och vill förändra. Kommer man inte på något kan man helt enkelt slänga in en till bild, folk är som tokiga i andras bilder.
Samuel potter!
Här en bild som min vänliga svärfar gjort av mig som hämd på en elak bild innehållande svärfarshuvud och en get i en smakfull kombination som jag med stor skicklighet tillverkade i paintshop pro.
Detta avslutar dagens inlägg.
over and out
/Sojje
Helt otroligt hur du kan skriva ett så pass långt inlägg om absolut ingenting alls. Hade det funnits ett pris för mest innehållslösa blogg hade du lätt vunnit, flera ggr om. Men helt klart är det underhållande. Mycket underhållande. Fortsätt skriv! Eller inte. Gör som du vill. Men fortsätt helst. Gör det. Men bara när du känner för det. Vore kuk om du skriver minst en gång i veckan. Eller två. Eller varje dag. Gör som du vill. Det är din blogg. Det är du som bestämmer, serru.
Så, fortsätt som du gör! Men lite fler inlägg kan du ju skriva. Och du måste stava bättre. Men stavfelen är ju en del av charmen också. Så stava inte bättre. Eller gör det. Om du vill. Det är ju din blogg, så du bestämmer ju! Det är det som är så bra med att ha en helt egen blogg. Du får bestämma helt och hållet. Du är "the king of the castle". Eller "master of the domains". Hur man nu vill se på det.
Jag minns en kompis som hade en blogg för ett par år sen. Han skrev bra och roliga inlägg, och han skrev ofta och mycket. Men sen en dag så slutade inläggen komma. Jag frågade honom: "varför skriver du inte längre?". Svaret var entydigt. Han hade inte längre någon lust.
Sensmoralen i den lilla anekdoten är alltså: om du inte har någon lust att skriva, så strunta i det. Låt folk klaga! Det blir bara roligare då. Men seriöst, sluta inte. Fortsätt.
En annan händelse som nu drar sig till minnes var när jag var uppe i Norge, utanför Narvik, för att fiska torsk. En tidig augustimorgon så fick jag napp. Jag kämpade med min blivande fångst i säkert 25-30 minuter (det är svårt att hålla koll på tiden när adrenalinet pumpar), och sen gick linan av. Jag var bedrövad. Så mycket kamp och så lite utdelning. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Sensmoralen du kan utläsa av detta är följande: om något känns jättejobbigt så är det lika bra att ge upp, för det kommer ändå bara bli skit av allt.
Så alltså, om du känner att det tar emot att skriva. Lägg ner! Men ändå, försök uppbåda kraft att uthärda. För det kommer vara värt det. Eller inte. Du bestämmer, det är ju din blogg!
För dig som är intresserad av att veta vad jag gjorde när linan brast så kan jag berätta att jag gjorde följande. Skrikande kastade jag mig in i bilen vi hade med oss på fisketuren. Med tårar svidande i mina ögon så körde jag i full fart mot svenska gränsen. Varför vet jag inte. Jag vet inte var jag var på väg heller. Det slutade med att jag hamnade i Jukkasjärvi, där jag slukade en stor älgkebab. Den var helt okej, men jag är inte så förtjust i vilt. Jag hoppade sedan in i bilen och åkte tillbaka till platsen där vi fiskade. Stärkt av kebaben kastade jag mig i fjorden, simmade ut och dök ner efter torsken. Jag dräpte den med mina bara händer, simmade tillbaka till mina vänner och vi avnjöt den senare till kvällsvard.
Hej hej.
...
