Ja  de där med att plocka lingon alltså!
Jag tänker berätta en liten historia för er. Den börjar så här.
Det var en gång för inte alls så länge sedan i det lilla landet Sverige, i den lilla staden Skövde, i den lilla stadsdelen Östermalm. Där bodde En ståtlig frisk man tillsammans med hans mycket vackra lilla fru. En dag fick dom för sig att plocka lingon och efter att ha hört sig för om de magiska små bären skulle vara mogna tog dom på sig sina skogskläder, sina mopedhjälmar och begav sig till en affär dom så ofta har besökt förrut, Rusta. På Rusta finns allt mellan himmel och jord, både för stora och små. Där inköptes en svart 10liters hink som antogs skulle klara av den mängd magiska bär som skulle plockas.


När det var avklarat tog dom sin hink och den sedan tidigare färdigpackade matsäcken och begav sig av mot billingeskogen. På väg upp måste paret ta sig upp för den brantaste farligaste backen söder om höga kusten.
Svetten började lacka när mopeden puttrade sig upp för backen, saktare och saktare för varje meter. En snabb titt på hastighetsmätaren visade att de nu färdades i måttliga 12km/h. Väl uppe på backen bländades paret av den gudomliga utsikten, än hade det inte börjat regna. De åkte längre& längre in i skogen, förbi radiomastar och idylliska lantställen. Hästar som betade i sina hagar tittade med förundran på den glada paret. De parkerade sin maskin brevid vägkanten och gav sig av för att leta lingon.

Efter någon halvtimme upptäcktes de första röda små bären, lyckan var obeskrivlig och efter drygt 2 timmars hårt plockande var det dags att summera antalet. Efter en snabbuppskattning beräknades fångsten till c:a 3dl lingon. Det var hög tid att bege sig hemmåt. Nu började de tidigare duggregnet arta sig till en måttligt bekväm regnskur. Det var en bit till den parkerade mopeden men det var inget som hindrade de lilla paret.
Väl hemma var det dags för syltkokning




Det trötta,blöta men mycket glada paret har nu sin aldeles egna lingonsylt i kylskåpet som bara väntar på att blandas i palt eller gröt och skullle nu få leva lyckliga i resten av sina liv.

Sensmoral: Plocka inte mer än du kommer äta upp, det är på tok för jobbigt.